Så var då äntligen dagen D inne. Ärligt talat hade jag lite kluvna känslor i morse. Jag vet att de behöver det och att de kommer att få det jättebra (en tuff start javisst men sen kommer det att rulla på). Men ändå, vi har levt tillsammans i stort sett dygnet runt sedan den 12/6. Mina vakna timmar utan barnen kan nog räknas på fingrarna ( ja iaf om man räknar med tårna). Det kommer att bli en stor omställning. Jag är inte ett dugg orolig för att jag inte kommer att kunna fylla ut tiden men det känns ändå konstigt.

I morse kom Viktor inramlandes till mig 06.20 -I dag börjar skolan, sa han med ett stort leende. Lillfisen fick jag väcka….. De åt frukost i kallingarna för att inte riskera spill och så fort Viktor var färdig rusade han upp för att sätta på sig skolkläderna (givetvis var han tvungen att tvätta sig och borsta tänderna först). Emil fick jag truga och snacka med för att han skulle äta tillräckligt med frukost för att klara sig fram till lunchen. (Han hade frukt med sig till fm-rasten.) När jag borstade hans tänder berättade han (utan att jag frågade) att det kändes lite pirrigt. Lilla skrutten….

Medan vi gjorde oss i ordning började jag prata om att jag skulle träna i dag. Men säger Emil, vem ska vara med oss då?? Ööööh säger jag, jag tränar när ni är i skolan. Då tittar han på mig med sina bruna vackra ögon, -Men du skulle ju vara med första dagen. Det sa du ju. Aaaaaahh det jag menade var att jag skulle vara med dem i torsdags, vilket jag räknade som första dagen. Jag trodde ju att vi skulle få träffa fröken då och se klassrummen. Därför hade jag förberett dem på att jag inte skulle kunna vara med båda då. Det blev ju dock inte så, vi satt bara i aulan. Vi har dock inte pratat om det sedan dess så han trodde att “första” dagen var i dag, och egentligen så hade han ju rätt…. Han tog det dock väldigt bra, såg mest lite fundersam ut.

Efter påklädningen blev det en fotosession vid trappen.

Nu tror jag att det ska fungera att klicka på bilderna igen för att få dem större.

Som ni ser är de ganska glada, de ser inte allt för nervösa ut…..

När vi kom till skolan skulle vi gå in i entrén där det skulle finnas klasslistor på anslagstavlan. Jag började med att kolla årskurs 2, tre listor/klasser. INGEN Emil Norgren…. Ok kollade åk 4 och där hittade jag iaf Viktor… Jag hittade en personal som jag bad om hjälp och hon sa att jag skulle prata med Mr ??? (vad han nu hette) ok och hur hittar jag honom?? -Han är här någonstans. – Ja, det misstänkte jag men hur ser han ut då. Då for hon iväg men hon kom ganska snart tillbaka och konstaterade att han var försvunnen. Hon bad mig att gå upp med Viktor och sedan återkomma. Killarna och jag knatade upp till Viktors klassrum där vi hittade en assistent och hans fröken. Jag hälsade och sedan påpekade jag att hans namn stavas med K och inte med C som de hade skrivit precis överallt….. Hon sa att hon skulle fixa det sedan vände hon sig till Viktor och började prata mycket och fort med honom. Han bara tittade på henne så jag påpekade att han INTE pratar engelska. Hon sa något i still med jaha och sedan kollade hon på oss som om vi var från månen. Mmmmmmm det kändes väldigt bra att lämna honom där. NOT men det var bara att ge honom en puss och gå. Vi hade sett i klasslistan att Sofia och han hade hamnat i samma klass så jag visste att de skulle kunna slå sina kloka huvuden ihop om det strulade till sig.

På vägen ner igen mötte vi en glad Sofia, hon hade som flera av de andra av “våra barn” åkt buss till skolan. Det är riktigt tuffa barn vi har med oss ner :-)!!

När vi kom ner hade rektorn dykt upp så jag vände mig till honom med mitt problem. Medan han kliar sig i huvudet dyker det upp en annan av våra skolbussåkande killar, han har hittat sitt namn på listan men han hittar inte klassrummet. Han hade bett rektorn om hjälp men tyckte inte att han riktigt förstod hans vägbeskrivning. Jag erbjöd mig att hjälpa honom så snart jag hade pratat klart med rektorn. Rektorn förstod vad vi pratade om så vi kom överens om att jag skulle följa honom till hans klassrum medan rektorn försökte lista ut vilken klass Emil skulle tillhöra. Det var bara att knata upp för alla trapporna en andra gång och visa var klassrummen var.

Väl nere igen hade rektorn skrivit in Emil i en klass, jag bad att få se den listan och det visade sig att Alice tack och lov hade hamnat i Emils klass, jag tror att han kände sig VÄLDIGT lättad när jag berättade det. Vi tog oss upp till han klassrum där alla redan hade kommit (givetvis!!) och satt samlade på mattan. Jag sa att rektorn hade sagt att han skulle gå i den här klassen och hon frågade vad han hette. -Emil Norgren, -What?? -Emil Norgren. -You will have to spell that… Då ryckte dock hennes assistent ut och kom med klasslistan och lät mig skriva dit hans namn. Är det inte lite typiskt, han som var mest nervös (av mina iaf) fanns inte på någon lista och givetvis fanns inte hans namn på någon sittplats eller nåt. Eftersom vi var så sena hann jag inte ens säga hejdå ordentligt. Hans fröken hade sagt åt honom att sätta sig medan jag skrev upp hans namn. Det var bara att vinka lite och gå därifrån….

Jag hade planerat in att jag skulle träna direkt efter att jag hade lämnat dem, två andra tjejer var sugna att hänga på och eftersom den ena av dem har tillgång till ett gym med en av väääärldens mysigaste utsikter så hamnade jag på palmen. Samma gym som bilderna i förrförra inlägget är från. Vi tränade i drygt en timma sedan gled vi ner till poolen där vi snackade en stund. Efter nån timma i poolen var det dags för mig att duscha och sedan hämta barnen. Eftersom det är Ramadan slutar de 13.30 istället för 15.30. Jag åkte från palmen ca 13.00. Färden skulle ta ca 12-15 minuter men eftersom jag tänkte fel vid en korsning tog det ca 25 minuter och då körde jag inte laglig hastighet hela tiden……

Jag gick väldigt snabbt upp till Emils klassrum och två minuter senare öppnade fröken dörren. Puuh!! Hon släppte ut ett barn i taget eftersom hon ville hinna kika på föräldrarna, det var givetvis inte så att hon hann prata med alla men hon hann iaf säga hej. När vi skulle gå insåg jag att alla “skolsakerna” låg kvar i väskan. Jag hivade upp påsen som jag hade lagt dem i och frågade fröken var jag skulle göra av dem. (I informationskittet som vi har fått fanns det med en lista med vilka saker de ska ha med sig, typ pennor, sudd o.s.v.) Hon bara stirrade på mig, sedan kikade hon ner i påsen och frågade om sakerna var märkta. Javisst sa jag. Hmmm sa hon. Sedan sa hon att hon skulle ta hand om påsen medan hon funderade ut var de skulle göra av sakerna. Men hallå???? Varför får vi en lista med saker som ska med och sen ser fröken helt oförstående ut när man har med de grejerna???

Vi knatade vidare upp till Viktor som såg väldigt glad och nöjd ut, han hade fått ett skåp där han hade stoppat in alla grejerna utom vattenflaskan som satt kvar i ryggsäcken. Jag frågade assistenten om han inte kunde lämna flaskan där och hon stirrade på mig som om jag kom från Mars. (På informationsträffen påpekade rektorn att det var bra om de hade med sig en vattenflaska för det skulle inte finnas några plastmuggar att tillgå.) Muppar….. vi ställde den iaf i hans skåp. Jag måste flika in att Emil såg allt annat än glad ut när jag kom, han var inte arg eller ledsen heller utan bara helt neutral….

Viktor har förutom Sofia en svensk Kristoffer i sin klass och Emil har en till tjej förutom Alice :-). Båda de barnen har bott här ett tag och pratar följdaktligen både svenska och engelska, det känns väldigt bra. Jag hälsade på en hel del svenska föräldrar under mina 10 minuter på skolan. Det var jättetrevligt :-)!! Det blev dock inga längre samtal, men det var kul att de kom fram och presenterade sig. Ett par slog jag följe med på vägen ut, vi pratade lite men blev avbrutna av min telefon. Det var en mamma som berättade att hennes stora kille hade ringt och sagt att hennes mindre kille inte var på bussen. Sista gången han hade sett sin lillebror var han tillsammans med mig. Det hade han rätt i, vi gick bredvid varandra i korridoren när Emil och jag gick för att hämta Viktor. Sedan dess hade jag inte heller sett honom. Jag sa hejdå till svenskarna och killarna och jag knatade bort till bussparkeringen för att se om vi kunde hitta honom. Jag gick fram till några som jobbade där för att i första hand försöka lista ut vilken buss han skulle med och om den var kvar. (Det framgick inte när hon ringde huruvida bussen hade åkt eller inte, det for iväg bussar hela tiden. Iof lät det konstigt om bussen skulle ha åkt iväg om inte alla hade kommit.) Lagom när vi ska börja kika på listorna kom han knatandes tillsammans med en skolpersonal. Slutet gott allting gott!!

Killarna och jag for hem och mina musslor hade som vanligt inte speciellt mycket att berätta.

Min slutsats om dagen är dock att Viktor hade en riktigt bra dag och att Emil tyckte att hans var ok.

Ja hade tänkt att berätta lite om den bristfälliga informationen kring gymnastiken men det får bli i morgon för nu måste jag sova.

Godnatt!!

I morgon börjar skolan. Jag hade tänkt att göra ett inlägg nu men klockan rusar iväg. Jag ska ta kort på sötnosarna i morgon så att jag kan visa er hur söta de är i sina uniformer.

Kram

Jag lovade att visa upp bildbevis från min underbara dag som jag hade planerat in i dag. Som tur var blev dagen PRECIS som jag hade tänkt det så här kommer bilderna ;.)!!!

Först måste jag bara flika in att vi mår bra. Det har tydligen varit en mindre flygolycka i dag där några bilister har strukit med, jag vill bara berätta att vi INTE var inblandade. Det var varken någon av våra bilar eller Magnus plan.

Vi tog en lugn förmiddag hemma då Magnus hade en lååång startsträcka i dag. Så småningom hamnade vi där det var tänkt. Magnus och ungarna i poolen och jag och tjejerna på gymmet.

Utsikten från min crosstrainer.

För säkerhets skull tog jag en bild som även visar maskinen....

Ser ni mig i spegeln??

Sedan var det dags att gå ut till poolen.

Poolen och havet!!

Det blev även en vända till havet :-)!!

Framåt kvällen grillade vi. Vi och vi, det var Fredrik som fick stå där ute och svettas. Min kamera immade igen totalt när jag gick ut för att ta kort men jag tror att ni kan ana kycklingarna.

Kyckling

Vi hade en underbar dag!!!

Nu har de uppdaterat informationen om flygolyckan. Nu sägs det att flygplanet inte gick ner på en motorväg utan på en militär flygbas….. Nu blir det spännande och se om de har någon arbetsplats att gå till på måndag. Meeen basen är stor, risken att just deras hangar skulle vara skadad är rätt liten.

OK nu har vi mer info. Planet gick ner ungefär mittemellan vårt hus och Magnus jobb. 5-10 km från vårt hus. Vilken tur att vi befinner oss i säkerhet på palmen :-)!!

Jag har gett upp hoppet om att kunna ge er en fullständig rapport om vad vi gör på dagarna. Jag struntar i att göra korta sammandrag och håller mig istället till att göra nedslag i vår verklighet.

Just nu känns det mycket märkligt att det börjar bli höst i Sverige. Här har vi fortfarande över 40 grader om dagarna, solen skiner och man svettas som en gris om man försöker förflytta sig utan bil.

I går var det dags för ett besök på skolan. Vi skulle på en 90 minuter lång information, barnen och jag. Vi samlades i aulan och givetvis blev det så att alla från “företaget” hamnade bredvid varandra. Det var trevligt!!! Vi blev ett riktigt “Sverigegäng” :-)!!

Informationen bestod i att “skolchefen” och rektorn stod och pratade i ca 40 minuter, sedan var det klart. Jaha….. jag hade en förhoppning om att vi skulle få klasslistor, se klassrummet och träffa lärarna. Men här jamsas det inte med ungarna. På söndag börjar skolan. Vi ska gå in i entrén, där ska det finnas anslagstavlor där de har satt upp klasslistor. Vi får leta reda på killarnas klasser och se vilket klassrum vi ska till. Efter det får jag följa med dem och leta på rätt dörr, sedan är det tack och hej leverpastej!!

He he he som sagt inget pjosk!! Det är lite roligt för det var lite snack från några föräldrar på fb när skolorna i hemstaden började i höstas. De var upprörda för att de inte fick vara med sina barn första dagen i skolan. Då pratar vi om barn som har varit på minst tre besök på skolan tidigare, i sitt klassrum tillsammans med sin fröken. De ska få undervisning på sitt hemspråk och en hel del av deras klasskamrater känner de sen tidigare.

Våra ska som sagt lämnas utanför en klassrumsdörr som de aldrig tidigare har sett, till en totalt okänd lärare (vi vet inte ens om det är en manlig eller kvinnlig) som talar ett språk som de inte förstår. De kommer förmodligen inte känna något av barnen, de har en otrolig tur om ens någon annan i deras klass pratar svenska. Det kommer att gå JÄTTEBRA, de är helt införstådda med det hela, det är bara lite roligt att jämföra med hur det är i hemstaden ;-)!!

Rektorn pratade lite om det här med läxor. Han pratade om att föräldrar från olika delar av världen kommer att ha vitt skilda uppfattningar om hur mycket läxor barnen ska ha. Jag tror att det var föräldrar från Asien som han sa kommer att prata om att de har väldigt lite läxor medan föräldrarna från Skandinavien kommer att fundera på om man verkligen ska ha läxor i så tidig ålder……. De räknar med att läxorna ska ta ca 10 minuter på årskurs + 10 minuters läsning (tror jag) per dag. För Viktor innebär det 40 (+10?) och Emil 20 (+10?). Det ska bli spännande att se hur det blir.

De kommer att gå i skolan mellan 8.30 och 15.20 alla dagar utom torsdagar då de slutar 13.30. De fyra första skoldagarna är det fortfarande Ramadan och då slutar de 13.30 alla dagar eftersom det är lag på kortare dagar under Ramadan. Mat får de som tur var äta som vanligt under Ramdan. Tack för det!!

Häromkvällen åkte vi till Mall of the Emirates, då såg vi den här vackra solnedgången.

Den här bilden tog jag när vi tankade.

Är man snabb vid rödljusen kan man få till en sådan här bild. Även om omgivningarna inte är så vackra så tycker jag att solen är otroligt vacker!!

När killarna och jag var till Spinneys sist kollade vi in på MMI, en av spritaffärerna. Jag tog en bild utanför så att ni får en uppfattning om hur undangömda de är. Ser ni den lilla röda dörren??

Det här är vägen till bilgaraget....

I går hade jag på förslag att vi skulle äta på en medelhavsinspirerad restaurang ute på palmen. Det var inte svårt att få några med sig så vi blev ett gäng på 10 som skulle dit. Tyvärr skulle så klart Magnus krångla, han ville hellre äta på Bidibondi. Ja ja sa vi andra och lät honom bestämma. Vi parkerade bredvid Forsbergs hus och knatade bort till restaurangen som ligger i huset bredvid. Tror ni att det var öppet??? Nej, de hade stängt för reparation….. Vi bestämde oss för att ta “min” restaurang istället och majoriteten röstade för att vi skulle gå dit. Hmmmm det var INTE en av våra bättre idéer. Det var drygt 40 grader varmt och luftfuktigheten var INTE att leka med. Som tur var kom Therese efter oss andra så killarna fick lifta de sista hundra meterna med henne.

Restaurangen var inget hit men vi blev iaf mätta.

Även om inte maten var så bra så hade vi iaf trevligt sällskap.

Efter maten var det dags att ta oss hem till Forsbergs. (Ja hade tänkt åka hem och sova men blev nedröstad :-)!!) Problemet var att ingen vill gå, lösningen blev att vi allihopa klämde in oss i Therese bil. Hmmmm ja vet, inte likt mig….

Två fram, tre i vanliga baksätet och FEM på det lilla, lilla, lilla extrasätet!!

Här har Magnus redan tagit sig ur, bara fyra kvar....

Nej, nu ska jag sätta fart. I dag blir det träning, sol, bad och god mat i trevligt sällskap på palmen. Livet leker :-)!!